I know you dream of saving me, like I'm some plane that you could land
Jag är så trött och less. Har tappat bort mitt andra skattekort. Jag har ingenaning om vart det är och jag behöver det imorgon.. Jag vill bara hitta det nu!
Trysil trysil trysil. Nu har jag varit är i tre månader. Jag åkte hit helt ensam, en vecka efter de ringde mig och erbjöd jobb. Det har varit en upplevese. Lämnade min familj och mina vänner för första gången längre än i aalla fall två månader. Speciellt Linn, vi har aldrig varit ifrån varandra så här länge!
Först kände jag inte att jag växte som person som alla sa att jag skulle göra. För mig var det bara ingenting speciellt. Men jag har lärt mig mycket och jag HAR växt som person. Lärt mig mer om mig själv. Helt underbart. Jag vet verkligen inte vem jag är helt som person än men lite mer om mig själv. Jag har tillexempelt kommit på att jag aldrig mer vill jobba i kök, det är ingenting för mig alls. Det kan vara kul men inte min grej bara, så jag kommer nog aldrig mer sätta mina fötter i ett kök, jobbandes alltså. Jag har lärt mig hur kul jag tycker det är att bartendra och jag vill verkligen lära mig mer av det och jobba som bartender seriöst. Därför är jag avis på Elin som har spenderat denna sommaren och lärt sig. Jag lärde mig i skolan men då var jag så ofokuserad så alla 110 drinkar som jag kunde utan och innantill har jag glömt. Så i Malaysia när Linn gottar sig med en bok ska jag nog gotta mig med mina gamla anteckningar från Barlektionerna!
Det svåraste med att åka hit ensam är nog saknaden av alla. Men det lärde jag mig också av. Jag har alltid sagt att man måste kunna vara ensam och detta var ett jävla test på vara ensam. Jag jobbade ju hela tiden så efter jobb orkade jag nästan aldrig göra något och gick hem där det var tomt. I bland var det skönt, i bland var det outbärligt.
Men jag ha lärt känna massor av nytt folk och fått massa nya vänner vilket är kul. Lärt mig att ta mer ansvar. Mycket ansvar! Det var något nytt för mig. Jag har alltid hatat ansvar och ta beslut men nu har jag fått lära mig lite mer av det. Under dessa månader har jag endast umgåtts med de som är äldre än mig, yngsta är nog 25 barre. Man märker att det blir lite av " ett annat språk" man pratar men jag är ju fortfarande mig själv bara lite mer anpassad för detta språk så att säga.
Nu börjar detta lillalilla kapitlet av mitt liv gå mot sitt slut och det är jag glad för, perfekt tid, 3 månader. Men sen om jag kommer tillbaka är det lite mer men det är ändå inte alls samma liv då som det har varit nu. Det kommer bli som Åre. Fast jag inte bor hemma och mina vänner är inte där i princip.
Jag har så mycket jag vill göra. Nu vet jag inte vilket jobb jag tar men om jag åker tillbaka till Trysil ska jag utveckla mina bartenderskills och lära mig åka bräda bättre!
“No one will surrender tonight and I won’t give in. I know what I want”
Trysil trysil trysil. Nu har jag varit är i tre månader. Jag åkte hit helt ensam, en vecka efter de ringde mig och erbjöd jobb. Det har varit en upplevese. Lämnade min familj och mina vänner för första gången längre än i aalla fall två månader. Speciellt Linn, vi har aldrig varit ifrån varandra så här länge!
Först kände jag inte att jag växte som person som alla sa att jag skulle göra. För mig var det bara ingenting speciellt. Men jag har lärt mig mycket och jag HAR växt som person. Lärt mig mer om mig själv. Helt underbart. Jag vet verkligen inte vem jag är helt som person än men lite mer om mig själv. Jag har tillexempelt kommit på att jag aldrig mer vill jobba i kök, det är ingenting för mig alls. Det kan vara kul men inte min grej bara, så jag kommer nog aldrig mer sätta mina fötter i ett kök, jobbandes alltså. Jag har lärt mig hur kul jag tycker det är att bartendra och jag vill verkligen lära mig mer av det och jobba som bartender seriöst. Därför är jag avis på Elin som har spenderat denna sommaren och lärt sig. Jag lärde mig i skolan men då var jag så ofokuserad så alla 110 drinkar som jag kunde utan och innantill har jag glömt. Så i Malaysia när Linn gottar sig med en bok ska jag nog gotta mig med mina gamla anteckningar från Barlektionerna!
Det svåraste med att åka hit ensam är nog saknaden av alla. Men det lärde jag mig också av. Jag har alltid sagt att man måste kunna vara ensam och detta var ett jävla test på vara ensam. Jag jobbade ju hela tiden så efter jobb orkade jag nästan aldrig göra något och gick hem där det var tomt. I bland var det skönt, i bland var det outbärligt.
Men jag ha lärt känna massor av nytt folk och fått massa nya vänner vilket är kul. Lärt mig att ta mer ansvar. Mycket ansvar! Det var något nytt för mig. Jag har alltid hatat ansvar och ta beslut men nu har jag fått lära mig lite mer av det. Under dessa månader har jag endast umgåtts med de som är äldre än mig, yngsta är nog 25 barre. Man märker att det blir lite av " ett annat språk" man pratar men jag är ju fortfarande mig själv bara lite mer anpassad för detta språk så att säga.
Nu börjar detta lillalilla kapitlet av mitt liv gå mot sitt slut och det är jag glad för, perfekt tid, 3 månader. Men sen om jag kommer tillbaka är det lite mer men det är ändå inte alls samma liv då som det har varit nu. Det kommer bli som Åre. Fast jag inte bor hemma och mina vänner är inte där i princip.
Jag har så mycket jag vill göra. Nu vet jag inte vilket jobb jag tar men om jag åker tillbaka till Trysil ska jag utveckla mina bartenderskills och lära mig åka bräda bättre!
“No one will surrender tonight and I won’t give in. I know what I want”
Kommentarer
Postat av: Ina
Heeeey.. Jeg er faktisk bare 24, og du har da omgåtts meg! ;)
Trackback
