Tell Me What It Takes
Döds trött brud. Men jag kan inte sova. Har så mycket tankar i huvudet. Både bra och dåliga. Som vad händer om jag inte åker och jobbar i Norge? Kan jag ens leva gott då i Filipps? Kommer jag vara super lycklig på studenten eller kommer jag vara ledsen också? För det vill jag inte.
Jag har alltid haft problem med när folk åker iväg. Jag vet inte vart det kommer i från. Bara om någon åker en månad kan det förändra allt för mig. Jag är en sådan som håller bra kontakt eller ingen alls. Men jag försöker träna på det för så tycker jag inte att det ska va. Alls. Jag hatar när människor jag bryr mig om slutar höra av sig, eller inte tar tiden att lyfta på luren i några minuter. Efter några försök för mig ger jag upp. Då behöver vi inte höras. Om man vill hålla kontakten, håller man kontakten. Svårare än så är det inte.
Jag har alltid seperationsångest när alla lämnar Åre efter säsongen, för vem vet egentligen när man ses igen? Tiderna förändras. Innan när jag har gått i skolan har det varit annorlunda för då har jag alltid funnits här. Men nu åker jag. Nu lämnar jag tryggheten för att träffa nya människor och se världen. Därför hoppas jag att alla mina vänner och jag håller kontakten annars kommer jag avlida. För det är sådana här tankar jag blir ledsen över. Att tappa vänner. För vänner är allt för mig.
Vad händer när man vill gå skillda vägar egentligen? För det vet inte jag. Nu när jag och mina närmaste vänner ska gå skilda vägar. Läskigt är mitt ord. Men vad är ett liv utan spännig säger jag då.
Lite tankar som inte uppstår så ofta. Tack gode gud. Haha. Jag har bestämt mig för att leva mitt liv just nu och hoppas på det bästa med Norge annars gör jag det bästa av vad som annars händer. Mina framtids planer stäcker sig mer än ett år fram men vem har sagt att de behövs göras just då? Ingen. Så i slut endan så är jag fortfarande sjukt lycklig och tacksam för alla mina vänner jag har och livet i storhet. Det är fan ett bra liv jag har och jag har kul. Plus att om 8 dagar tar jag den förbannade studenten och SOM jag längtar. That's it! :D
I know what I want, and sure as hell gonna get it.
Matilda Walerius.
Jag har alltid haft problem med när folk åker iväg. Jag vet inte vart det kommer i från. Bara om någon åker en månad kan det förändra allt för mig. Jag är en sådan som håller bra kontakt eller ingen alls. Men jag försöker träna på det för så tycker jag inte att det ska va. Alls. Jag hatar när människor jag bryr mig om slutar höra av sig, eller inte tar tiden att lyfta på luren i några minuter. Efter några försök för mig ger jag upp. Då behöver vi inte höras. Om man vill hålla kontakten, håller man kontakten. Svårare än så är det inte.
Jag har alltid seperationsångest när alla lämnar Åre efter säsongen, för vem vet egentligen när man ses igen? Tiderna förändras. Innan när jag har gått i skolan har det varit annorlunda för då har jag alltid funnits här. Men nu åker jag. Nu lämnar jag tryggheten för att träffa nya människor och se världen. Därför hoppas jag att alla mina vänner och jag håller kontakten annars kommer jag avlida. För det är sådana här tankar jag blir ledsen över. Att tappa vänner. För vänner är allt för mig.
Vad händer när man vill gå skillda vägar egentligen? För det vet inte jag. Nu när jag och mina närmaste vänner ska gå skilda vägar. Läskigt är mitt ord. Men vad är ett liv utan spännig säger jag då.
Lite tankar som inte uppstår så ofta. Tack gode gud. Haha. Jag har bestämt mig för att leva mitt liv just nu och hoppas på det bästa med Norge annars gör jag det bästa av vad som annars händer. Mina framtids planer stäcker sig mer än ett år fram men vem har sagt att de behövs göras just då? Ingen. Så i slut endan så är jag fortfarande sjukt lycklig och tacksam för alla mina vänner jag har och livet i storhet. Det är fan ett bra liv jag har och jag har kul. Plus att om 8 dagar tar jag den förbannade studenten och SOM jag längtar. That's it! :D
I know what I want, and sure as hell gonna get it.
Matilda Walerius.
Kommentarer
Trackback
